Att knäckas..

Ibland undrar jag om man verkligen kan knäckas?..Eller hur man lyckas knäckas ?
Man säger nej nu orkar jag inte mer, men endå står man likt förbannat här och tänker"var det inte värre än såhär?"
Man fortsätter som vanligt, men vissa dagar är bara skit.Medans andra får man allt gjort, och mår som en prinsessa..
Men jag funderar på varje dag, när ska man sluta orka?
När fan ska man ge upp efter allt som hänt..
Men det finns något i mig som aldrig tänker ge upp.
Jag är aldeles för begåvad för att ge upp,Jag är för stark för att sluta se frammåt.

Även när det man trodde var omöjligt händer så visst man blir sårad för typ resten av sitt liv, men så länge jag vet att jag inte sårar mig själv så har jag all kontroll jag behöver för att kunna fortsätta.
Jag har bra vänner som aldrig skulle såra mig, som verkligen älskar mig.
Och världens bästa familj.

Ingenting förvånar mig längre,Allt kan hända verkligen allt.
Men så länge jag vet vem jag är och gör det jag får styrka utav så kommer inget få mig att stanna upp, Inte ens denna grej fick mig att stanna upp.. Men det är bara för att jag vet att jag är så mycket bättre..
Jag är inte lika svag som du, och gör inte bort mig och sitter och gråter för du skäms så mycket..
Jag tänker efter FÖRE!

Nej jag kommer aldrig sjunka så lågt, och jag behöver inte dig.
Jag klarar mig själv Det vet du så väl.
Det är just därför du inte tar mig för givet,vilket man inte ska göra om det är kärlek.

Det finns något som kallas kärlek,och nu vet jag vad det är.
För att kunna älska någon annan måste man älska sig själv!

Jag tänker inte ta någon skit jag inte förtjänar.. det borde ingen göra!






Postat av: Domino

Hey ! Oj , tack! Det värmde. :)

Men jag måste bara säga att detsamma!

2010-09-16 @ 16:30:10
URL: http://stalvant.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0